.. imorgon
.. är dagen jag på något sätt önskar redan skulle varit förbi. Imorgon är det Isabelles ett års dag. Ett år sen hon lämnade sin trygga plats i min mage.
Livet är alldeles för orättvist, för att man ska kunna säga att man är nöjd. Vad ska man vara nöjd över egentligen? Det kommer lass med skit hela tiden, man drunkar i dynga. Man blir påmind varje dag om ting som bara är i vägen för en själv. Fast egentligen kanske det är så att man tar för hårt på saker och ting? Jag vet inte, jag är inget geni, å andra sidan krävs det inget geni för att inse att den här världen är en alltför rutten plats att leva i. Ibland hatar jag den så enormt mycket, ibland hatar jag verkligen mitt liv! Samtidigt som jag kan komma på mig själv; att jag faktiskt ler. Ofta tycker jag om mitt liv, jag har saker att le åt och jag har saker att se fram emot. MEN jag har mycket att se tillbaka till också. Det finns mycket som kan få mig att fälla en tår. Det som idag står högst på listan, är älskade Isabelle. My sweet sweet angel. Jag vill nästan bara gömma mig, bli osynlig för andra personer i min omgivning och bara få vara ifred.
"can't you see, she's not breathing"
Låten - Hello - med Evanescence har tagit med hjärtat med storm. Kort efter Isabelle blev en ängel.
Rest in peace, sweet angel!
Fick mig ett extra pass igår. M ringde mitt i festen i fredags och frågade om jag kunde jobba. Till en början var jag lite smått tveksam faktiskt. Men å andra sidan, klart jag kan jobba! Fick stå i driven igen igår. Men denna gång från 13.00 till 20.00 gaah så tom i bollen jag kände mig där ett tag. Totalt slut, MEN fit for fight. M fyllde ju år så han hade fest. Inte kan jag svika de inte :) Gick hem från jobbet, gjorde mig klar gick ut med Theka och började traska mot Bergviken. Fan, vad det kändes överdrivet hurtigt av mig :) Bara gå och gå. Aja, motion har ingen dött av! Nu är jag i alla fall ledig resten av april. Men funderar på att gå till jobbet imorgon och hämta mig ett schema. Kan vara en väldigt bra ide, så jag vet när mitt nästa pass börjar. Snart blir det att börja dammsuga, käre lillebror vill aldrig hjälpa till. Vilket går mig på nerverna! Men, jag får lov att göra det. Måste ju på något sätt visa min uppskattning gentemot mamma. Det är inte alla som tar sina stora ungar under sina vingar åååterigen. Haha! Eller vad man nu ska kalla det. Happ, nyhetsfronten då.
Mami ska skaffa en Papillon valp, å vem var geniet som kom på namnet, Mio, rätt gissat. Det var jag! Jo, så det kommer väl likna någon form av zoo här då det kommer bo fyra hundar under ett tak. Men jag söker ju lägenhet så jag och besten håller tummarna! Jag saknar min "frihet" jag hade då jag bodde hemifrån. Jag saknar det där att man inte behöver visa någon respekt, eller bara de att få göra saker och ting då man själv känner för det. Nåja, nu ska jag inte låta så. Det kunde varit värre! Jag kunde varit hemlös..
Livet är alldeles för orättvist, för att man ska kunna säga att man är nöjd. Vad ska man vara nöjd över egentligen? Det kommer lass med skit hela tiden, man drunkar i dynga. Man blir påmind varje dag om ting som bara är i vägen för en själv. Fast egentligen kanske det är så att man tar för hårt på saker och ting? Jag vet inte, jag är inget geni, å andra sidan krävs det inget geni för att inse att den här världen är en alltför rutten plats att leva i. Ibland hatar jag den så enormt mycket, ibland hatar jag verkligen mitt liv! Samtidigt som jag kan komma på mig själv; att jag faktiskt ler. Ofta tycker jag om mitt liv, jag har saker att le åt och jag har saker att se fram emot. MEN jag har mycket att se tillbaka till också. Det finns mycket som kan få mig att fälla en tår. Det som idag står högst på listan, är älskade Isabelle. My sweet sweet angel. Jag vill nästan bara gömma mig, bli osynlig för andra personer i min omgivning och bara få vara ifred.
"can't you see, she's not breathing"
Låten - Hello - med Evanescence har tagit med hjärtat med storm. Kort efter Isabelle blev en ängel.
Rest in peace, sweet angel!
Fick mig ett extra pass igår. M ringde mitt i festen i fredags och frågade om jag kunde jobba. Till en början var jag lite smått tveksam faktiskt. Men å andra sidan, klart jag kan jobba! Fick stå i driven igen igår. Men denna gång från 13.00 till 20.00 gaah så tom i bollen jag kände mig där ett tag. Totalt slut, MEN fit for fight. M fyllde ju år så han hade fest. Inte kan jag svika de inte :) Gick hem från jobbet, gjorde mig klar gick ut med Theka och började traska mot Bergviken. Fan, vad det kändes överdrivet hurtigt av mig :) Bara gå och gå. Aja, motion har ingen dött av! Nu är jag i alla fall ledig resten av april. Men funderar på att gå till jobbet imorgon och hämta mig ett schema. Kan vara en väldigt bra ide, så jag vet när mitt nästa pass börjar. Snart blir det att börja dammsuga, käre lillebror vill aldrig hjälpa till. Vilket går mig på nerverna! Men, jag får lov att göra det. Måste ju på något sätt visa min uppskattning gentemot mamma. Det är inte alla som tar sina stora ungar under sina vingar åååterigen. Haha! Eller vad man nu ska kalla det. Happ, nyhetsfronten då.
Mami ska skaffa en Papillon valp, å vem var geniet som kom på namnet, Mio, rätt gissat. Det var jag! Jo, så det kommer väl likna någon form av zoo här då det kommer bo fyra hundar under ett tak. Men jag söker ju lägenhet så jag och besten håller tummarna! Jag saknar min "frihet" jag hade då jag bodde hemifrån. Jag saknar det där att man inte behöver visa någon respekt, eller bara de att få göra saker och ting då man själv känner för det. Nåja, nu ska jag inte låta så. Det kunde varit värre! Jag kunde varit hemlös..
Kommentarer
Trackback
