Härligt, härligt!
Så satans härligt väder ute, solen skiner och graden är ca -0,3 kan det bli bättre i februari och allt? :) Jag har ju dessutom turen med mig att jag är ledig en dag som denna. Tog första svängen med Theka vid halv elva, gick och funderade vars jag skulle gå den riktigt långa promenaden. Då det slog mig, åå jag har disk och en massa städning som ska göras. Jippi! Där slog mitt humör en volt. Nå, det blir antingen städning först eller promenad först. Sitta inne i det här fina vädret, måste ju vara olagligt.
Har inte så jäkla mycket att säga faktiskt, imorgon och tors är det jobb, sen är jag ledig några dagar, på tors blir det partaj. All star har ju premiär så jag och Malin raggar lite Maxare som är sugna på utgång :) Roligt ska det bli! Om nu allt går enligt planerna.
Putte verkar för övrigt lite små less idag, eller kanske en gnutta stressad. Han har oturen att jobba idag förövrigt. Stackare!
Har under tiden jag suttit här, kommit fram till att jag är en gnutta uttråkad. Å jag vet, jag har saker att göra, me för fan. Hur kul är det att städa!? Jaja, nu ska jag lägga av.
Adjö!
Jag har inte den blekaste om vad folk idag sysslar med. Å ibland är det som att orden vissa säger låter i stil med; bla bla bla. Ni vet som i tecknade serier då dom är ute efter att poängtera något i stil med; bla bla bla. Du har säkert inte en aning om vad jag försöker säga, inte så konstigt då jag inte forumlerar mig riktigt rätt. Jag är inte ens så säker på om jag orkar försöka förklara, det ödslar ju bara på min dyrbara tid. Eller något.
Den här tiden känns mörkare än vanligt, jaa inte för att det är vinter och mörkret slår till kring fyra på dagen, nä för att 2008 var ett jävla skit år. Och självklart blir man påminnd om det. Vars jag än tittar eller vars jag än går, finns det något som påminner om det fruktansvärda som inträffade för snart ett år sedan. Varför kan inte jag få äta upp mig, gå i ide och vakna till sommaren? Nä, istället ska man stå och trampa skit som aldrig förr. Det är fan inte rättvist. Men hur mycket ska man egentligen klara av? Det finns "bäst före datum" för i stort sett allt, varför inte ett bäst före datum då det handlar om sånt här? Nää, det ska etsa fast i ens skallen, aldrig lämna en ifred, fan man är ju förföljd av sitt eget förflutna, förföljd av allt som verkar trist. Som att man går omkring med något jävla "här- fastnar- allt- skit- plåster" å inte går det att dra av heller.
Jag är lycklig över Isabelle! Så lycklig att det inte går att beskrivas med ord, hon är ju min lilla flicka, MIN lilla dotter. Snart har hon födelsedag, snart blir hon ett år! Om det på något sätt låter sjukt i dina öron, jaa då vet du inte mycket. Då måste du vara en av dessa känslokalla idioter som lämnar smutsiga fotspår överallt på denna jord. Vad folk än anser, vad du än anser. Har du ingen rätt att säga att jag har fel! För det har jag inte. Isabelle levde i min mage tills hon inte kunde göra det längre. Känslan är obeskrivlig och smärtan lika så.
Fortfarande blir jag lika förbannad då jag tänker tillbaka några månader, då jag tänker på hur få av mina vänner som verkligen visade sig vara mina vänner. Jag är så glad över att ni finns för mig. Men jag kan inte låta bli att häpnas över hur dum man egentligen kan vara. Hur kunde jag tro att ni andra var mina vänner, då det är uppenbart att ni bara spelat! Helvete, Puttes vänner fanns mer för mig än vad ni "låtsas" vänner gjorde. Jag hade aldrig kunnat stå ut med att titta mig i spegeln varje dag, och veta att under skalet är jag bara en falsk bitch. Jaa, inte jag Fia då. Jag tror nog att ni vet vilka ni är. Och om ni ens en gång skulle försöka förklara er, skulle jag nog bara ställa mig och säga; bla bla bla. Moget, eller hur?
Äh, jag är så less!
Har inte så jäkla mycket att säga faktiskt, imorgon och tors är det jobb, sen är jag ledig några dagar, på tors blir det partaj. All star har ju premiär så jag och Malin raggar lite Maxare som är sugna på utgång :) Roligt ska det bli! Om nu allt går enligt planerna.
Putte verkar för övrigt lite små less idag, eller kanske en gnutta stressad. Han har oturen att jobba idag förövrigt. Stackare!
Har under tiden jag suttit här, kommit fram till att jag är en gnutta uttråkad. Å jag vet, jag har saker att göra, me för fan. Hur kul är det att städa!? Jaja, nu ska jag lägga av.
Adjö!
Jag har inte den blekaste om vad folk idag sysslar med. Å ibland är det som att orden vissa säger låter i stil med; bla bla bla. Ni vet som i tecknade serier då dom är ute efter att poängtera något i stil med; bla bla bla. Du har säkert inte en aning om vad jag försöker säga, inte så konstigt då jag inte forumlerar mig riktigt rätt. Jag är inte ens så säker på om jag orkar försöka förklara, det ödslar ju bara på min dyrbara tid. Eller något.
Den här tiden känns mörkare än vanligt, jaa inte för att det är vinter och mörkret slår till kring fyra på dagen, nä för att 2008 var ett jävla skit år. Och självklart blir man påminnd om det. Vars jag än tittar eller vars jag än går, finns det något som påminner om det fruktansvärda som inträffade för snart ett år sedan. Varför kan inte jag få äta upp mig, gå i ide och vakna till sommaren? Nä, istället ska man stå och trampa skit som aldrig förr. Det är fan inte rättvist. Men hur mycket ska man egentligen klara av? Det finns "bäst före datum" för i stort sett allt, varför inte ett bäst före datum då det handlar om sånt här? Nää, det ska etsa fast i ens skallen, aldrig lämna en ifred, fan man är ju förföljd av sitt eget förflutna, förföljd av allt som verkar trist. Som att man går omkring med något jävla "här- fastnar- allt- skit- plåster" å inte går det att dra av heller.
Jag är lycklig över Isabelle! Så lycklig att det inte går att beskrivas med ord, hon är ju min lilla flicka, MIN lilla dotter. Snart har hon födelsedag, snart blir hon ett år! Om det på något sätt låter sjukt i dina öron, jaa då vet du inte mycket. Då måste du vara en av dessa känslokalla idioter som lämnar smutsiga fotspår överallt på denna jord. Vad folk än anser, vad du än anser. Har du ingen rätt att säga att jag har fel! För det har jag inte. Isabelle levde i min mage tills hon inte kunde göra det längre. Känslan är obeskrivlig och smärtan lika så.
Fortfarande blir jag lika förbannad då jag tänker tillbaka några månader, då jag tänker på hur få av mina vänner som verkligen visade sig vara mina vänner. Jag är så glad över att ni finns för mig. Men jag kan inte låta bli att häpnas över hur dum man egentligen kan vara. Hur kunde jag tro att ni andra var mina vänner, då det är uppenbart att ni bara spelat! Helvete, Puttes vänner fanns mer för mig än vad ni "låtsas" vänner gjorde. Jag hade aldrig kunnat stå ut med att titta mig i spegeln varje dag, och veta att under skalet är jag bara en falsk bitch. Jaa, inte jag Fia då. Jag tror nog att ni vet vilka ni är. Och om ni ens en gång skulle försöka förklara er, skulle jag nog bara ställa mig och säga; bla bla bla. Moget, eller hur?
Äh, jag är så less!
Kommentarer
Postat av: Madelene
Jag är sugen ;)
Trackback
