Strong?
Känner mig som en mes, men eftersom jag inte barkat totalt måste de ju finnas stryka. Får höra att jag är stark, men ibland känns det bara som bullshit. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, hos mamma har jag ingen stans att stänga in mig, jag har ingen stans att vara ifred. Jag vill ha min hund med mig, under ett och samma tak dygnet runt. Men det går ju inte.
Aa, jag vet då inte mycket just nu. Känner mig så tom, så tom på allt. Och det känns lite skrämmande, ensamt och en massa mer.
Igår blev jag inringd till jobbet iaf, en kollega var tvungen att fara iväg så jag jobbade i hela två timmar och femton minuter. Visst var det en kraftanstränging, men jag höll huvudet högt iaf. Det var som att alla där visste att; idag ska vi inte tjata på Fia hur det är med henne. Utan bara låta henne flyta på. Kan det vara så att det sanna ryktet redan spritt sig? Lika bra kanske, på ett sätt. Men gaah vad jag hatar Luleå ibland, eller jaa ganska ofta faktiskt.
Blev med bjuden på Cleo på fredag, men eftersom att Patrik ska jobba, så blir jag med Theka. Å inte har jag något emot det heller. Min rara bästa lilla flicka!
Egentligen känner jag inte att jag har lust med något, och det enda jag faktiskt tänker på heela tiden då jag är hos mamma, är Theka. Ja, visst ägnas han några tankar också. Men Theka är min Theka, och det känns så skumt att hon ska vara där då jag inte är det. Men men, det är snällt av honom att ställa upp och hjälpa till. Gatan är alldeles för kall så här års.
Nåja, jag skulle nog kunna sitta här och skriva i en evighet, men någonstans måste man sätta stopp, eller? Nu ska jag iaf, inta soffan och mysa med vovven, innan det blir dags att lämna henne åter igen.
Aa, jag vet då inte mycket just nu. Känner mig så tom, så tom på allt. Och det känns lite skrämmande, ensamt och en massa mer.
Igår blev jag inringd till jobbet iaf, en kollega var tvungen att fara iväg så jag jobbade i hela två timmar och femton minuter. Visst var det en kraftanstränging, men jag höll huvudet högt iaf. Det var som att alla där visste att; idag ska vi inte tjata på Fia hur det är med henne. Utan bara låta henne flyta på. Kan det vara så att det sanna ryktet redan spritt sig? Lika bra kanske, på ett sätt. Men gaah vad jag hatar Luleå ibland, eller jaa ganska ofta faktiskt.
Blev med bjuden på Cleo på fredag, men eftersom att Patrik ska jobba, så blir jag med Theka. Å inte har jag något emot det heller. Min rara bästa lilla flicka!
Egentligen känner jag inte att jag har lust med något, och det enda jag faktiskt tänker på heela tiden då jag är hos mamma, är Theka. Ja, visst ägnas han några tankar också. Men Theka är min Theka, och det känns så skumt att hon ska vara där då jag inte är det. Men men, det är snällt av honom att ställa upp och hjälpa till. Gatan är alldeles för kall så här års.
Nåja, jag skulle nog kunna sitta här och skriva i en evighet, men någonstans måste man sätta stopp, eller? Nu ska jag iaf, inta soffan och mysa med vovven, innan det blir dags att lämna henne åter igen.
Kommentarer
Trackback
