tantfia

Det smärtar i mitt hjärta att se dig sådär. Vars är flickan jag lärde känna? Vars är flickan som en gång kunde stå upp för sig själv, som klarade av att vara lite egoistisk och som inte lät någon trampa henne på tårna?
Vars är flickan som faktiskt brydde sig om hon levde eller dog?

Jag blir så förbannad av bara tanken, jag har mardrömmar jag har näst in till ångest för din skull och det ger du blanka fan i! Jag har så god lust att smälla till dig, och hoppas att det får dig tillbaka till verkligheten. Men som det ser ut idag, skulle det bara få dig att ta avstånd. Du är så inne på fel spår att det är ofattbart så dum du är!
Jag önskar att jag kunde skrika, jag önskar att jag kunde göra något. Men jag har förbrukat alla mina idéer och inte en enda har du lyssnat till! Inte en enda! Vad är ditt problem?

Om det fanns en tid på dygnet där du faktiskt lyssnade, säg mig vilken tid det är. Så ska jag göra allt i min makt för att få dig att förstå. Jag kan inte besöka dig nu, och jag tänker då fan inte träffa dig på kyrkogården nästa gång. Ledsen att säga det, men både du och jag vet att det är där du hamnar om du inte greppar tag i min hand och låter min visa vägen fram till framgång, lycka och framförallt; skratt!

Jag ska inte behöva fälla sorgens tårar för dig, de enda tårar jag ska behöva fälla är glädjetårar. Men vars fan är dom!?

Sluta bry dig om grisar och börja bry dig om dig själv. Tänk på vad som väntar!!
Jag finns här!


Du vet vem du är, eller åtminstone vem du en gång var..