tantfia

Jag är inte längre bort än vad man själv vill..

Jag sitter med klumpen i halsen, usch nu närmar det sig dagen.
Men det är nog inte bara det som gör att jag känner mig tyngre än vanligt.
Något som förmodligen sitter i det undermedvetna.
Jag är inte för att klaga, men någonstans tror jag att jag ljuger för mig själv.
Sanningen är säkert närmare än vad jag tror, jag kanske bara inte vågar erkänna?
Jag vet inte..

Jag kan inte sova, inte sova. Och jag har ingen större matlust heller, inte idag iaf.
Det känns som att mitt schema är alldeles för fullspäckat för mitt eget bästa också.
Inget blir dessutom av då det ska bli av, och det är faktiskt inget jag kan rå för.

Jag har ågren.

När och hur ska jag hinna allt?

Jag är trött på folk som förstör för mina vänner,
jag är trött på folk som tror att dom ska komma undan med allt.
Så fruktansvärt trött på folk som tror att allt, varje mening varje ord handlar om dom.
FATTA! VÄRLDEN KRETSAR INTE KRING ER!
Ta och väx upp!
Lämna inga töntiga jävla kommentarer, för inget ovanstående behöver handla om dig/er!
Ni är inte de enda i den här jävla världen!


Jag vill vara liten igen, inga bekymmer inga måsten..
säg mig, kan man få leva i barndomsrepris bara för ett tag?